Anna

20 december 2008 23:20

Halkade in här av en slump genom en annan blogg. Kunde inte låta bli att skriva då jag sitter i precis samma sits som du fast det handlar om min pappa... Jag vet precis hur du känner och man vill bara skrika. Även jag har funderat på att klippa kontakten till min far... Han umgås, ringer, och köper massa med dyra saker till mina bröder, sådant som aldrig exicterar till mig... Inte ens ett samtal där han frågar hur jag mår kan man få... Tänk att ens förälder kan göra sån skillnad på sina barn, helt sjukt!
Kram Anna

Grynisen

20 december 2008 23:24

>>>Anna.... tack för dina ord. Ja visst känns det jävligt orättvist. Just nu känner jag mig väldigt låg och ledsen.

Det roliga är att nästa gång vi hörs så kommer min mamma inte låtsas om något om det som hände idag. Sjukt dumt jävla beteende...

Livet blir inte alltid som man tänkt sig...

virpi

20 december 2008 23:32

Ha henne i ditt liv så länge hon inte tar energi ifrån dig för barnens skull.
Märker du att du inte mår bra,bryt direkt!
Barnen far inte illa av att inte ha sin mormor involverad i deras liv.
Däremot far dom illa av att se sin dig
ledsen och låg.(Dom är inte dumma,sånt märker dom)
Vill barnen så kan dom ta upp kontakten med sin mormor när dom blir äldre.
Du har inga som helst förpliktelser till henne.(Jag vet...det är ju ändå din mamma)
Men det är hennes förlust. Inte din, den dag hon tar mer energi än ger dig energi.
Kram Virpi

Grynisen

20 december 2008 23:46

>>>Virpi... Hon tar ALL energi från mig... Jag anstränger mig hela tiden och trippar på tå för att hon ska vara nöjd. Men så fort det inte passar henne så öser hon skit över mig i någon form för att sedan säga att hon är besviken på mig, att jag inte anstränger mig mm

Som idag, hon berättade om hur trött hon e, vad hon har fixat hemma osv. Inte EN ENDA FRÅGA om hur jag mådde, hur barnen mådde osv. Ingen fråga om något rörande mig, bara hennes jävla egoprat...

Önskar att någon fick höra henne när hon drar igång, för det är alltid så svårt att berätta fram det i efterhand.

Vi får väl se vad som händer... Just nu är det tårigt och besviket hos mig.

Hon är inte värd mina tårar men jag kan ändå inte stoppa de...

Tack för dina kloka ord Virpi

**KRAM**

Grodis

21 december 2008 01:30

Älskade gums!
Jag blir förtvivlad när jag läser dina rader. Dels blir jag ledsen och frustrerad för DIN skull. Men också för att jag också känner igen mig. Tyvärr är det alldeles för personligt för att skriva ut här, men du ska veta att du INTE är ensam i detta! Jag finns och pratar mer än gärna med dig om detta. Jag är och har varit i samma sits i många år....

STOOOOOR KRAM! Och vet du..? Du är bäst! Du är världens goaste vän. Finaste mamman och bästa frun. Så det så! Låt INGEN ta det ifrån dig.

Love you! PUSS!

Grynisen

21 december 2008 08:34

>>>Grodis... tack!!! Stor frustration inom mig, funderingar och besvikelse... Varför gör ens mamma så? Jag borde ju vara värdefull, hennes dotter.

Jag älskar mina barn över allt annat på jorden och kommer aldrig svika de så som min mamma gjort mot mig.

Ska försöka mig på en bra dag idag trots tankarrna inom mig.

Tack för att du finns och att du förstår, man känner sig ganska ensam stundtals

KRAAAAAM

Anna

21 december 2008 13:39

Jag vet att de är såååå bra på att spela när resten av syskonen är där att ingenting har hänt. Nu har jag så underbara bröder att de ser ju verkligen vad det är som sker... Samtidigt vill jag inte lägga över ansvaret på den att det är de som ska säga till min pappa för det är trots allt han som är vuxen och som skall veta hur man ska bete sig...

Såg att någon hade skrivit att man skulle hålla ut så länge det inte tar energi, men det är ju precis det det gör ! Det tar jätte mycke energi... Det är ingen lätt sits vi sitter i för samtidigt som man funderar på att bryta kontakten så vet man att man har bara den föräldern och när det är slut ja då är det slut... Jag vill absolut inte skiljas från mina föräldrar som ovänner...

Jag går faktiskt hos psykolog just nu, inte enbart pga detta men det är en del av det hela... Måste säga att det är såå skönt att få det bekräftat att det inte är vi som är dumma utan våra föräldrar som beteer sig jäkligt illa mot oss!

HÅLL UT! Jag vet hur dte känns därför finns jag oxå här att prata med... Svårt för de som intevarit med om det att sätta sig in i det. De säger bara att man ska strunta i det men det går bara inte!!

KRAMAR ANNA

Grynisen

21 december 2008 16:52

>>>Anna... Håller med vartenda ord du skriver. Jag har gått hos kurator för flera år sen, sen även hos en beteendevetare. Men jag har båda gångerna upplevt att de inte förstår mig på rätt sätt... Där har det handlat mycket om att acceptera, men jag kan inte det, hur gärna jag än vill

Men som sagt, jag kämpar på, det har jag alltid gjort och det är så min vilja är...

KRAM tebax

Jessica

21 december 2008 20:19

Men gumman,har inte hunnit kika in under helgen och så får jag läsa detta *kramar om så hårt jag bara kan*
Vad ledsen jag blir för din skull när jag läser dina rader,förstår att du blir både besviken och frustrerad.

Åh önskar jag hade några kloka ord att skriva mer än att jag finns här och det jag lärt känna via bloggen så är du en super go och stark tjej som bryr sig så mycket om sina nära o kära!!Du har ett stort hjärta,det känner jag ändå hit *ler*

Massor med KRAMAR och stöttning som jag bara kan skicka så här!!!

woll

22 december 2008 16:32

Oj vad ledsen jag blev för din skull, men viktigast är att du mår bra, dina barn ser dig mer och behöver dig mer, de klarar sig utan mormor. Själv förstår jag dig, dina känslor och att du vill allas bästa, men glöm inte dig själv, det allra käraste dina barn har. Blicka framåt så gott det går, det finns motgångar som så småningom borde bli framgångar.

Massor av kramizar och kämpa på du är en stark och varm person.